Blomtokig

Som barn drogs jag med till än den ena än den andra trädgården med min mamma och bror - med totalt ointresse. Kunde inte bry mig mindre, jag ville bara lyssna på roxette i min freestyle och läsa böcker. Men nejdå, jag fick sucka och pusta så mycket jag ville men slapp inte. 

Men någonting har hänt. Det har kommit smygande, lite pö om pö. Det började med att jag försökte mig på att odla grönsaker. Det går för det mesta jämndåligt. Men blommor har varit helt ointressant.
Men i fjol började vi odla lite i vårt orangeri! Vår physalis gav tokmycket frukt. Och vad det har förändrats för mig! 

I år är jag trädgårdsgalningen - tankebesatt på träd och marktäckare och buskar som vore ultimata i vår trädgård. Jag vill åka på alla trädgårdsmässor och växtmarknader som jag hör talas om. Odla i varje vrå, vattnar varsamt, googlar på hur mina växter kan få det bättre.

Alltså, vilken känsla! Och det blir värre ju mer jag håller på. Det är som ett alldeles omättligt behov att läsa om hur man flyttar pioner, vad tomater vill klättra på, hur mycket rosor ska beskäras och tusen andra saker.

Så - givetvis kommer även detta prägla bloggen framöver.

To be continued.

Kommentera här: