Den bästa gåvan
Lite innan jul flyttade vi ut på Lilla Rydsbo. Ätnligen var vi klara! Än hänger lampor på dinkadånken och inredningen tål inte fotograferas riktigt än...men vi har friheten att disponera vår tid lite som vi vill. Jag har börjat promenera runt närmare en mil varje dag, skönt då mitt jobb är otroligt stillasittande.
Vi börjar ta itu med lite allt möjligt nu när ingenting är särskilt brådskande. I helgen tog vi ner ett vildvuxet plommonträd och en självsådd ask. De växte lite väl nära huset... ljusinsläppet i vardagsrummet kommer dessutom bli mycket bättre nu.
Barnen hjälpte till, vilket de ofta gör, precis som jag fick göra när jag var liten. De tycker det är kul för det mesta och när det inte tycker det får de göra något annat.
Som barn avskydde jag att hjälpa till. Det var ständiga klagvisor, jämmer om att barnarbete är förbjudet men att jag slavade gratis. (Hey, jag hade koll på att barnarbete under 12 år var förbjudet innan jag var 12? Välinformerad unge! )
Idag är det få saker som ger mig sån glädje som att få arbeta och göra saker bättre. Renovera hus, måla, ta bort skrot. Se att saker blir bättre bara jag ger mig fanken på det. Gärna tillsammans med andra, som när vi fixar i teaterföreningen jag är med i.
Jag är övertygad om att det är barndomen slit och släp som har bidragit till min envishet, uthållighet men också outtröttlighet. Klart att jag ibland blir förbannad, trött på allt och vill lägga av. Men det dröjer inte länge innan jag börjar längta och planera för något annat. Jag ser ju att det ger resultat!
Innan vi blev inflyttningsklara i längan trodde jag att jag skulle gå av mitt itu. Karusellen inuti snurrade fortare och fortare samtidigt som allt behövde bli klart. Därför var det en enorm lättnad att få känna sig klar, flytta ut och få använda sin tid fritt igen.
Vi lovade att inte dra i gång något under hela januari, kanske hela februari också. Men i mitten på januari började det klia i fingrarna igen och längtan efter projekt började gro fram. Det är ju ändå fantastiskt att få känna det! Vilken gåva!
Det är just därför jag mer än gärna ger mina barn den viktigaste gåvan: att få hjälpa till. Få göra på sitt sätt, känna sig meningsfulla och bit för bit se hur de förändrar världen.