Sent omsider står jag vid ödenas berg.\nRuntomkring som ovädersmoln\nskockar sig formlösa väsen, skymningsdjur,\nsvartvingade,\nfosforögda.
\nStannar jag? Går jag? Vägen ligger mörk.\nStannar jag fredlig här vid foten av berget,\ndå rör mig ingen.\nLugn kan jag se deras kamp som en dimmans lek i luften,\nsjälv blott ett vilset öga.\nMen går jag, går jag, då vet jag ingenting mer.\nFör den som tar de stegen\nblir livet saga.
\nSjälv eld\nskall jag rida på ringlande eldormar.\nSjälv vind\nskall jag flyga på vingade vinddrakar.\nSjälv intet,\nsjälv förlorad i stormen\nslungas jag död eller levande fram, ett öde framtidstungt.
Karin Boye