Skymningskvällar
Om kvällarna, efter att barnen har nattats, smyger jag ut i trädgården. Doftar på dimman, björklöven, vårkvällen. Det är ofta kallt. Alldeles tyst är det.
Jag tycker om stillheten, ensamheten, ovissheten och förväntan som liksom darrar nu i naturen, inför att allt ska hända, allt som ska spricka ut i jubel.
Jag vilar i det, får kraft och styrka. Vattnar lite när det behövs, rycker en maskros eller två. Men mest doftar, doftar, doftar...