Sommar
Nu sjunger fåglarna för sitt liv, de ystra kalvarna dansar modigt på ängarna. Gräset har blivit slaget, doftar ljuvligt den första dagen. Allt det friska i det växande sprider sin doft.
Men när gräset blir hö, när det avslagna strået torkar försvinner det ljuva. Hö med doft av arbete.
Då var det stickiga underarmar och värkande nävar där balbanden skar in. Småbal efter bal som ställs på högkant på åkern för att torka, sedan lavas på lass, kastas på loggolvet och lavas igen. Vetskapen att ta hand om samma bal tre gånger om kan göra vilken tioåring som helst från vettet. Men knota och knata på ändå, helst under årets varmaste dag.
Nu förnimmer jag doften över öppna landskap under mina promenader - det är inte längre mitt slit men likväl svårt att njuta utan vemod.
Vi står på toppen av året och njutningen - av alla gamla minnen och nya hopp. En tid för att våga, att vara dumdristig och öppen för vad världen ger. Att känna längtet ila i kropp och själ av Den blomstertid nu kommer.
För några månader sedan låg här snö. Grässtrå som tittade fram av det glittrande skenet av våren. Om några månader kommer löven att gulna och andra slå ut i klara färger.
Varje årstid är som en främling inför nästa, ovetande om varann, om vad som gömmer sig i dess ljuvligheter och plågor. 